Hustrun far upp ur åhörarbänken med handen sträckt emot Ander. Han reagerar inte.

Under ett oändligt långt ögonblick står tiden stilla och hon ser allt framför sig. Kärleken, spriten, misslyckandena, gråten, hoten, rädslan.

Minns du den gången när jag lämnade dig
I två hela år var jag dig kvitt.
Två hela år utan dina nävar utan dina nävar
utan dina slag.
Så en dag stod du i min port och bad att få komma, sa att du var rädd
Jag tog dig om armen
Tog dig tillbaka
Sa jag var rädd
Jag var rädd

Lyssna på utdrag

Minns du den gången